Change is my middle name

Jag är min mors dotter…

Idag var jag så fruktansvärt trött på min lägenhet… Sådär på gränsen till att jag flyttade. Då insåg jag att jag inte möblerat om på många månader, det märktes så tydligt att det var dags nu. Sagt och gjort. Nu känns det som nytt i mitt lilla hem igen = en glad Mimlan! Vad tycker ni?

Köpte mig även den söta lilla plåtskylten med texen om familj. Kunde inte låta bli då min familj är mitt allt.

Distriktsstämma och tankar om kvinnodagen

Har i helgen varit på MUF Bohusläns distriktsstämma. Oj så trevligt och roligt. Är nu så fruktansvärt taggad på att få igång mitt MUF stenungsund ordentligt. Kan det bli bättre då än att köra på rakt in i en ny valrörelse? Detta eftersom det ju är omval till regionen i västra götaland. Hur kul som helst!

Imorgon är det den internationella kvinnodagen. Jag är lite splittrad. Helt idiotiskt på ett sätt och fint på ett annat. Det finns ju ingen mansdag i vår kalender, för de får platsen ändå. Men vi kvinnor får en egen dag, som att vi inte är kapabla att få ta plats året runt. Vi får istället en dag som påminner oss om hur ojämställt det kan vara i samhället. Men jag ser inte detta som en fråga om kvinnor… Jag ser det som en fråga om frihet! Vi alla har rätt att ta plats i samhället, vi alla har rätt till våra egna åsikter och tankar och framför allt har vi alla rätt till respekt!

Jag tycker att det känns lite fjantigt att ha en speciell kvinnodag. Jag tycker vi borde fira individens frihet, man som kvinna, 365 dagar om året istället!

                                                    The little BLUE riding hood flummar lätt loss på lite politik såhär på kvällskvisten. Härligt.

London dag 4

Tjoho. Life is good. Dagen har till stora delar spenderats shoppandes. Åh, då är man en lycklig flicka. We went bananas inne på primark. Vilka fantaaaastiska priser de har. billigare än Ullared!
Jag fick köpt två klänningar, skor, cape, skärp, Tre väskor, kofta, strumpor. Kanoners säger vi på det! Larrebarre fick köpt ännu mer. Sen kom paniken. Hur ska vi göra om vi får övervikt på planet? Ryan air är väldigt bittra och tar betalt för minsta lilla övervikt. meeeeen det är inget som vi inte kan lösa. Om vi säger såhär. Jag kommer åka hem klädd i tre linnen och ett tunikalinne och över den min nya svarta långklänning. Över det kommer jag ha en jeansskjorta ooooch min grovstickade tröja. Juste, under klänningen får jag nog ta dubbla leggins. Hahaha, kommer även behöva ha på mig min jacka och halsduk. Och converse på det. Vilken fantastisk lätt reseoutfit. Haha, men vad gör man inte för att kunna då med sig nya grejer hem igen? Förhoppningsvis kommer det gå, med en risk för att behöva betala extra för ett kilo. 150 spänn, kunde varit värre:) jag är glad iaf det är nog huvudsaken!

Det var så sjukt mycket folk inne på primark och efter en kort stund(andra besöket för dagen) kände jag mig svimfärdig. Jag och Laura hittade ett lugnt hörn bakom lite kläder och satte oss på golvet och fick i oss lite juice! Tur det, annars hade vi nog fortfarande legat där…

Efter shoppingen gick vi en stund och helt plötsligt insåg vi att vi var vid hyde park! Kanon, med tanke på att det egentligen skulle vara morgondagens turistmål. Där satte vi oss ner vid speakers corner och köpte oss varsin crêpe med chokladsås. Vi var dock inte ensamma……. duvor fanns det gott om. Läskiga var dom också, som om de var ute efter att få äta upp mina ögonglober eller något sånt. Uiiuh. Nasty birds!!!

När vi fikat klar tog vi bussen mot King’s cross station. Ja, ni kan ju ana vad vi var ute efter där…. Platform 9 3/4 såklart. Tyvärr blev vi aningens besvikna bör vi insåg att det bara var typ plasttegwl och väldigt plastigt i allmänhet. Men vi tog såklart de obligatoriska turistbilderna. Så lugn sofia, du får se bilderna snart… Hehe! Därefter tog vi tunnelbanan till trafalgar square för att sen åka vidare till victoria station för att hitta tillbaka till vårat kära hostel där vi nu sitter med varsitt stort glas vin och ska njuta resten av kvällen. Ladda upp inför morgondagen , vår sista dag i den fantastiska staden London. Talk to you later! Xoxo / Maria the Londonlover

London dag tre

Oh herre vilken bra dag det varit!

Vi gick upp vid åtta och var utanför dörren vid nio. Då hoppade vi på en buss till Victoria station för attdär byta till tunnelbanan som skulle ta oss till tower of London och London bridge. Vi satte oss ner och och fikade vid war memorial monumentet och var både fashinerade och ledsna över att se alla namn från stupade soldater från första och andra världskrigen.
Efter fikat tog vi en promenad över London bridge och gick mot London dungeon eftersom vi hört så mycket bra om det. Vi hade
ändå bestämt oss för att gå in på detta kända ställe… Hum… Vi stod i kö i ca 2.5 timmar. Jag trodde jag skulle bli galen. Av smärtan från fötterna. Så alltså ca två timmars promenerande innan vi stod i två och en halv timma i kö. Hänger ni med? Och väl där innestod vi i princip upp konstant i 1.5 timma. Mina fötter är döda. Vi har ju såklart gått ännu mer än detta dessutom…

London dungeon då. Det är en skräckAttraktion typ som gasten på Liseberg.. Baserad på verkliga händelser i London… Typ som Jack the ripper och sånt. Jag som inte ens gillar skräckfilm tyckte det var skitläskigt. Laura tyckte jag var en mes… Inte alls läskigt enligt henne. Höhö, konstigt med tanke på atthon skrek ganska högt ett par gånger. Lets put it like this, i’m always right!

Efter lite matpåfyllning ar det ÄNTLIGEN dags för musikalen Wicked!! Gah, ord kan inte beskriva hur exited jag var! Jag älskar musikaler, och wicked är en av mina favoriter och att få se den live på west end var en dröm som gick i uppfyllelse. Som den tönten jag är sat jag med tårar i ögonen och gåshud över hela kroppen genom hela föreställningen. Men det är okej. Laura gillade den sjukt mycket Jon med. Om ni ska till London, tveka inte… Gå och se en musikal. Hade jag haft obegränsat med pengar här hade jag redan sett minst två. Löööööve it.

Nu är vi tillbaka på hostlet för att få mycket sömn så vi orkar mycke shopping imorgon!!!!!!!!!! Åh så taggade vi är. Så nu måste vi sova.

Kisses from London

London dag 2

London dag två!

Första natten på hostlet var eh, speciell… Blev väckt mitt i natten av några fransyskor som kläckte ur sig ”miss, you are in my bed…” ursäkta men nej. Jag låg i den sängen som jag har bokat och blivit tilldelad. Idioter. Här är det inte bara att välja en säng utan man har den sängen som står på ens kod/nyckelkort. Jaja… Vi vaknade runt åtta och begav oss ner mot frukosten. Eller, om man ens kan kalla det frukost… Vitt bröd med smör och sylt. Haha, fanns iof lite muisli som jag nog ska prova imorgon istället. Till detta serverades juice, även kallad saft. Garanterad icke sockerfri!
Vi lämnade hostlet och gick i en timme, allt för att hitta imperial war museum.  Det kan vara det bästa museumet jag varit på. Både jag och laureta är smått fashinerade av världskrigen så det var inte svårt att fördriva tiden där inne. Fyra timmar för att vara exakt. De hade även en utställning om crimes against humanity där de visade en film om massa hemskheter som skett i världen. Satt med tårarna i ögonen och blev bara mer bestämd på ett jobb inom FN. Lets make this world a better world, hu?
Efter museumet tog vi bussen mot Oxford street för att få i oss lite mat men även införskaffa oss något som kan lindra värken i våra fötter. Jag har nog aldrig haft såhär ont ifötterna  någongång. Jag har blåsor, skoskav och ont i trampdynorna… Fick köpt små dynor att lägga i skorna iallafall. Blev ändå lite bättre 🙂
Sen mina damer och herrar gick vi dit de säljer biljetter till alla west end muskaler och vi köpte oss varsin till Wicked. En musikal jag fullkomligt älskar. Jag är så lycklig att jag dör en smula! Stackars Laura som nu börjar inse att jag är världens största musikalälskare. I Love them all.

Nä, nu måste jag sova. Ligger i sängen och känner mig helt slut efter en underbar dag i London. Imorgon blir det London dungeon och massa annat roligt på dagen och musikaaaaaaal på kvällen. I Love My life. Pussar från London 🙂

London dag 1

Älskar att vårt hostel har wifi, detta gör ju att jag kan blogga från itouchen såhär på kvällen efter en lång, händelserik dag.

Dagen började tidigt imorse i Stenungsund. Planet gick från Sävehof 10.15 och vi ville verkligen vara där i tid vilket min finafader kunde hjälpa oss med. Vad skulle man göra utan sina fina föräldrar?
Flyget gick utmärkt, även om jag inte är 100%igt kompis med att flyga. Hey, om det var meningen att vi skulle befinna oss kilometrar upp i luften skulle vi fött med vingar!?

Väl framme på stansted köpte vi oss bussbiljetter för både dit och hemresan. 14 pund, det känns helt ok.
Vi hittade till vårat hostel efter en del letande. Haha, vi köpte oss en karta såklart men när vi vecklade ut den märkte vi att karttillverkaren klippt kartan precis så att vårat hostel inte kom med. Vi fick bytt kartan iallafall och efter kanske 20 minuters
promenad var vi framme. Hostlet är…engelskt. Ingången är även en liten pub. men vi ska nog trivas. Vi kommer ju ändå inte spendera mycket tid här direkt.

Efter vi hade lämnat väskorna på hostlet var klockan redan två och vi begav oss ut å gatorna i London. Efter en kvart-20 minuter var vi vid big ben och the house of parliment. Jag har nog aldrig kännt mig så mycket som en turist idag med kamera och karta i högsta hugg. Men jaha, vi är ju inte ensamma iallafall. Efter det knallade vi bort förbi London eye med destination british museum. Det är ingen kort promenix mina vänner… Speciellt inte när man typ går i cirklar eftersom vi inte har världens bästa lokalsinne…

Efter det köpte vi oss varsin caramel hot chocolate från starbucks och vi båda hamnade i en liten sockerkoma. Hjälp vad sötsliskigt det var! Efter energi påfyllningen vandrade vi upp och ner längs Oxford street någon gång för mycket… Detta för att vi var på jakt efter piccadilly circus. Åh vad glada vi var när vi hittade rätt. Fr vandrade vi runt i några timmar, fram och tillbaka på massa olika sidogator. Blev lite lycklig i själen när jag såg teatrarna som sätter upp några av mina favorit musikaler… Vi ska försöka köpa biljetter till någon föreställning. I am à very happy girl.

Nu sitter vi iallafall i baren på hostlet och vilar våra ömma fötter. Åtta timmars konstant promenerande är inte snällt mot små fötter.

Ska försöka blogga på kvällarna både så jag inte glömmer bort något tills jag kolmmer hem och för min oroliga mammas skull! 🙂

vi har det sjukt bra här borta och kommer ha det ännu sjukare bättre resten av veckan. Pussar och kärlek / mimlan

Tentaångest

För första gången sen jag började på högskolan har jag stött på en kurs jag har allvarliga problem med. Har fått arbeta mycket, psykiskt, för att ställa in mig på omtenta. Det är inget misslyckande som jag brukade se det. Jag behöver lite mer tid för att lära mig bara. Det är inget fel med det…

Microekonomi ÄR svårt. Men någon gång ska jag lyckas besegra kursen.

hahahahhahhaha

Detta är det roligaste på länge. Man blir ju paff. Kvinnan sitter i riksdagen for christ’s sake.

sevärd

Jag tittade på denna dokumentär nyss. Det var längesen jag grät så mycket om man säger så.

http://svtplay.se/t/129797/dox__dear_zachary

Dear Zachary: A Letter to a Son About His Father – conceived and created by Kurt Kuenne

”Kuenne’s close friend Andrew Bagby was murdered by Shirley Jane Turner after Bagby ended their tumultuous relationship. Shortly after she was arrested, she announced she was pregnant with Bagby’s child, a boy she named Zachary. Kuenne decided to interview numerous relatives, friends, and associates of Andrew Bagby and incorporate their loving remembrances into a film that would serve as a cinematic scrapbook for the son who never knew him.”

Snälla, Ta dig tid och titta på den… Du kommer inte ångra det.

politik

Hur många dör inte lite inombords när de hör ordet politik? Jag vet inte hur många gånger jag hört från folk att politik är bland det tråkigaste de vet. Det tycker jag är så otroligt tråkigt.

Jag är väldigt politiskt intresserad och har verkligen bestämt mig för vad jag tror på och sympatiserar med, därför är jag med i MUF sen en tid tillbaka. Och jag älskar det. För några veckor sen blev jag vice ordförande i Muf Stenungsund och jag känner mig stolt över att vara en ung tjej som inte är riktigt som alla andra ungdommar… Att jag är en tjej som vågar stå för vad jag tycker och att jag tycker att politk är roligt! För annars är det ju lite den generella åsikten bland ungdomar att hata politik… Men varför kan man fråga sig? Jag tror att det är lite för att de (och folk i allmänhet) inte tror att de kan påverka politikerna. Men blir det bättre av att beté sig allmänt anti-politik då? Förändrar man mer då?

Om jag fick ge ett råd till unga människor hade det varit att gå med i ett ungdomsförbund. Många tror att om man går med i något sådan så förväntas du kunna all politik innantill och utantill, men så är det inte. Se ungdomsförbunden som en skola. Du får lära dig, du behöver inte ta mer ansvar än du vill. Jag brukar säga det till unga när vi är ute och kampanjar, ”Ditt medlemsskap blir vad du gör det till”.

Jag har även träffat mycket fina människor sen jag gick med i MUF och det är verkligen roligt. Vem tackar nej till vänner lixom?

Skulle kunna skriva jättemycket om detta, men det känns bättre att skriva om det fler gånger fast i kortare inlägg… Men det sista jag vill säga är, var inte så trångsynt. Politik är kul!!